Fakta om fönster

Fönster har till uppgift att släppa in dagsljus i en byggnad, liksom att ge byggnadens invånare möjlighet att blicka ut. Men fönster skall även uppfylla en del tekniska krav. De skall bland annat vara barnsäkra, lufttäta, regntäta, skydda mot buller och ljud utifrån och ha en viss värmeisolerande förmåga. Fönster skall också vara vackra att titta på och de är en viktig del i en fasad, ett arkitektoniskt uttrycksmedel.

Fönsterbeteckningar

Ett fönsters karm är den del av fönstret som är fastsatt i väggen, medan bågen är den öppningsbara delen. Bågen är monterad i karmen och kan antingen vara enkel eller kopplad. Det senare innebär att två eller flera enkelbågar är hopsatta med varandra. Fönster som innehåller två eller flera bågar uppdelas vanligtvis med hjälp av poster.

 

De öppningsbara delarna kallas också för fönsterlufter. Ett fönster kan innehålla en eller flera fönsterlufter, vilka i sin tur kan innehålla en enda stor glasruta eller flera små rutor monterade i tunna trälister, så kallade spröjsar. Detta gör till exempel att ett treluftsfönster kan skilja sig mycket i utseende från ett annat treluftsfönster.

 

Öppningsbara fönster benämns med avseende på det sätt som bågarna öppnas på. I slagfönster hänger bågarna i gångjärn som är fastsatta i karmen. Bågarna kan öppnas antingen inåt eller utåt. I dagligt tal säger man att bågarna är inåtgående respektive utåtgående. Överkantshängda bågar öppnas vanligtvis utåt medan underkantshängda öppnas inåt.

 

I vridfönster eller pivåfönster hänger bågarna i gångleder monterade i karmen. De kan antingen ha en vertikal eller en horisontal axel. Vid en horisontal axel öppnas den nedre delen av bågen utåt och den övre delen inåt.

 

Glidhängda fönster har bågarna hängda i glidhängselbeslag monterade i karmsidstyckena. Bågen snurras runt i horisontalled helt utanför fasaden.

 

I skjutfönster kan bågarna vara sidgående, uppåtgående eller nedåtgående. Vikfönster innehåller flera bågar som är förbundna med gångjärn och försedda med glidbeslag som löper i spår i karmens överstycke och understycke.

 

 

Olika typer av öppningsbara fönster. (Fönster, utformning och typutveckling)

 

Fönster placeras vanligtvis i byggnadens väggar men kan ibland även placeras i taket, de kallas då takfönster. Fönster där glasen monteras direkt i karmen kallas för fasta fönster. Denna typ av fönster går inte att öppna.

Fönsterkonstruktioner

Att använda fönster med två glasrutor, s k tvåglasfönster tycks vara en gammal sed i Sverige. Före 1920 hade fönstren dubbla enkelbågar där den yttre bågen öppnades utåt. De inre bågarna var i början lösa och sattes in på fönstrets insida under vinterhalvåret. Innerbågarna tätades inifrån med klisterremsor av papper och nertill mellan bågarna lades vadd eller mossa, som skulle suga upp fukt och kondens som bildades mellan bågarna. I början av 1900-talet blev det vanligt med gångjärnshängda innerbågar, som öppnades inåt

 

Under 1920-talet började kopplade fönster att användas i husen. I dessa fönster är ytterbågen och innerbågen hopkopplade till en enhet. De kopplade fönstren görs såväl inåtgående som utåtgående.

 

Konstruktionen med kopplade bågar har förändrats under årens lopp. Olika snickerifabriker, som tillverkade fönster, hade var och en sin egen standard. 1945 utgavs av Byggstandardiseringen den första svenska officiella standarden för fönster och fönsterdörrar. Efter hand som man fick erfarenhet av olika konstruktioners lämplighet reviderades standarden med jämna mellanrum.

 

Ända fram till 1970-talet var tvåglasfönster med kopplade bågar den vanligaste fönsterkonstruktionen. Under 1970-talet började treglasfönster att användas i syfte att spara energi. De första treglasfönstren utfördes oftast med tre kopplade bågar. Idag utformas de antingen med en båge med en treglas isolerruta eller en kopplad båge där ena bågen innehåller en tvåglas isolerruta och den andra en enkel glasruta.

 

Bågar och karmar i äldre fönster är tillverkade av trä, eftersom det är ett material som det alltid har funnits god tillgång till i Sverige. Virket till fönstersnickerierna valdes med omsorg. Det bästa virket sattes i bottenstyckena eftersom de är mest utsatta för väder och vind.

 

Vid tillverkningen av fönster idag är trä fortfarande det vanligaste materialet i karmar och bågar, oftast kombinerad med en utvändig beklädnad av aluminium. Fönster helt av metall som aluminium och stål börjar att bli allt vanligare. Fönster av plast förekommer också om dock i mindre skala.

 

Trä Trä med utvändig beklädnad av aluminium
Plast Aluminium

 

Fönster i olika material. Dessa fönster sitter i samma fasad och har alla samma karmyttermått, men tjocklek och utseende på karm och båge varierar beroende på vilket material som använts i fönstren.

Foto: A Olsson-Jonsson

 

Isolerrutor

En förseglad ruta eller isolerruta, som den kallas i dagligt tal, består av en eller flera glasrutor som är sammanfogade till en enhet med hjälp av en eller flera distanslister av metall. Mellanrummet mellan glasrutorna innehåller vanligtvis luft men kan också innehålla andra gaser, vanliga gaser är argon och krypton. Kanten på isolerrutan är förseglad med en förseglingsmassa för att bli tillräckligt tät så att gasen mellan glasen inte kan läcka ut.

 

U-värde

En byggnadsdels värmemotstånd kallas för U-värde och anges i W/(m²K) [W per kvadratmeter och grad Kelvin, en grad Kelvin är lika med en grad Celsius]. U-värdet anger hur mycket värme som går ut genom byggnadsdelen, ju lägre U-värdet är desto mindre värme försvinner ut.

 

Värmeförlusterna genom fönster utgör en betydande del av en byggnads totala uppvärmningsenergi. För en villa är andelen ca 15-20 %. Ett fönsters U-värde är beroende av hur fönsterkonstruktionen ser ut, det vill säga vilket material som finns i karmar och bågar, antal glasrutor, om eventuella isolerrutor innehåller luft eller annan gas mellan rutorna och om glasen är försedda med ett eller flera lågemissionsskikt.

 

Med hjälp av lågemissionsskikt på glas kan strålningsegenskaperna genom glaset förändras. Önskemålet är att få stor reflektion på den långvågiga strålningen, d v s temperaturstrålningen. Den stora reflektionen minskar värmeförlusterna genom fönstret. Ett lågemissionsskikt består av ett tunt skikt av metall eller metalloxid. Skiktet kan anbringas direkt glaset eller på en tunn plastfilm som sedan anbringas på glaset. Olika metaller och metalloxider ger olika egenskaper till glaset. Lågemissionsskikt som används idag är framförallt tennoxid, indiumoxid, koppar, guld och silver.

 

Att använda glas med lågemissionsskikt och isolerrutor med gas istället för luft är ett bra sätt att minska värmeförlusterna genom fönster. Ungefärliga intervall för U-värden för olika fönsterkonstruktioner redovisas nedan. För mer exakta U-värden hänvisas till respektive fönstertillverkare.

 

Ungefärliga

U-värden

W/(m²K)

Vanligt glas Glas med ett lågemissionsskikt Glas med två lågemissionsskikt
+ luft + gas + luft + gas
Tvåglasfönster 2,4 - 2,6 1,5 - 1,7 1,3 - 1,5 1,5 - 1,7 1,3 - 1,5
Treglasfönster 1,8 - 2,1 1,2 - 1,6 1,1 - 1,5 1,0 - 1,4 0,8 - 1,2

 

Fönster med låga U-värden kallas för energieffektiva fönster. Ett fönster med lågt U-värde ger en högre temperatur på det inre glasets yta vilket innebär en bättre komfort inomhus då kallras försvinner. Det innebär också att i rum med hög luftfuktighet minskar risken för kondensbildning på fönstrens insida. Många fönstertillverkare saluför idag fönster med U-värde kring 1,3 W/(m²K) som standardfönster.

 

Det inre glasets yttemperatur påverkas inte bara av fönstrets U-värde utan också av lufttemperaturen inomhus respektive utomhus. Yttemperaturen mitt på glaset för fönster med olika U-värden blir ungefär enligt tabellen nedan då inomhustemperaturen är 20 °C och utomhustemperaturen är -10 °C respektive -20 °C. Om temperaturskillnaden mellan inomhusluften och yttemperaturen på den inre glasrutan är alltför stor, större än 5 °C, kan detta upplevas som obehagligt.

 

Ungefärlig yttemperatur mitt på fönstrets inre glasruta då inomhustemperaturen är 20 °C
U-värde på glas

W/(m²K)

Lufttemperatur ute
-10 °C -20 °C
3,0 8,5 4,5
2,0 12,0 9,5
1,3 15,0 13,0
1,0 16,0 15,0

 

Om man bygger om eller byter ut befintliga fönster mot nya så att U-värdet för fönstren blir lägre än det var tidigare, kan man minska energianvändningen för uppvärmningen av byggnaden. Hur stor minskningen blir beror på hur mycket U-värdet har förbättrats. Men det beror också på var i landet man är bosatt. I norra Sverige blir minskningen större än i södra Sverige. Efter en ombyggnad eller ett byte av fönster är det mycket viktigt att värmesystemet justeras in ordentligt. Om detta inte görs kan minskningen i energianvändningen utebli.

Exempel:

I ett småhus med en sammanlagd fönsteryta på 16 m² vill man byta de befintliga fönstren som har U-värdet 2,5 W/(m²K) mot nya med U-värdet 1,3 W/(m²K). Om byggnaden ligger i Kiruna blir minskningen i energianvändning ca 3000 kWh på ett år. I Malmö blir motsvarande minskning ca 1400 kWh.

 

För den som vill göra beräkningar för sin egen byggnad gå in på Beräkningar.

Referenser

DVERRE, U.,O. NILSSON. 1986. Fönster, utformning och typutveckling. Arkitektursektionen, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

 

Fönster. Projektering, byggande, underhåll. 1984. Svensk Byggtjänst, Stockholm.

 

OLSSON-JONSSON, A. 1988. Förbättring av fönsters värmeisolering samt upplevelse av fönsterbyten. Rapport R40:1988, Byggforskningsrådet, Stockholm.

 

Välisolerade fönster bidrar till bättre miljö. 2000. Broschyr ET 14:2000. LIP-kansliet och Energimyndigheten, Eskilstuna.

 

Enluftsfönster

Tvåluftsfönster

Treluftsfönster

Fyrluftsfönster

Benämningar på fönsters delar och uppdelning i fönsterlufter.

Fönster med dubbla enkelbågar där den inre bågen är fastsatt på insidan av karmen och den yttre bågen är utåtgående. Mellan bågarna har man lagt fönstervadd och dekorerat med eterneller.

Foto: A Olsson-Jonsson

 

 

Principiellt utseende på fönster med enkla respektive kopplade bågar samt fasta fönster – tvåglas och treglas fönster.
Uppbyggnaden av en isolerruta
Bilden visar förseglingen av en isolerruta

Foto: A Olsson-Jonsson